måndag 5 oktober 2009

Dostojevskijs kamel 3 - nu kan det avslöjas

.
Ja, jag blev ju påmind av kamelen Signe, som tittade in här på bloggen efter förra inlägget, att vi kameler också hade påhittade namn, var och en av oss. Vi hette saker som Dagmar, Elfride, Moses, Signe, Frida, Jonatan och Stefan (typiska namn på kameler, som ni ser). Dessa var de av oss som var hyfsat aktiva. Kamelmässigt, alltså.

De övriga var med bara i manifestet (med den där enradaren) och deltog därefter inte i några DK-aktiviteter. Poeter är ju solostjärnor, så det var ju strongt nog att få ett halvdussin kameler att följas åt en bit ut i den vida öknen på detta sätt.

Lite kamelstolt var jag allt att få lufsa med i denna lilla och rätt kortlivade men dock karavan.

Vem som var jag av de ovan namngivna är förstås en väl förborgad hemlighet som jag självklart inte kan yppa ... men eftersom karavanens fotspår i sanden numera är bortblåsta så ... om du lutar dig fram mot skärmen ... och om du lovar att inte säga det till nån ... ska jag viska att ... det var jag som var Moses ...

Men - skämt åsido - vi höll hårt i hemlighetsmakeriet, det gjorde vi. Det fick inte läcka ut vilka vi var, varken för Utpostföreningen eller Olas Utpost.

Mer om dessa två oaser i nästa kamel.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar