Dostojevskijs kamel 9 - upp som en sol

.
Tystnaden bröts av Dagmar - eller om det var kamelen Elfride.
- Vi skulle förstås kunna ha en dikttävling, där de får skriva med fel hand.

- Ja, fortsatte Elfride – eller om det var kamelen Dagmar - och vi skulle kunna bygga en diktstol där folk kunde komma och få diktråd och skrivtips av oss.

- Och några av oss, fyllde en tredje i, skulle kunna gå omkring utklädda till …

Snart korsades vattenhålet av blixtrande infall och idéer om allt vi kunde göra i vår gemensamma aktivitet på Ord&Text-eventet på Street Marknad.

Och en kamelvärme började sprida sig i Moses.

Men öknen är stor och vid. Och många och distraherande var dofterna som slogs om kamelnosarnas gunst. Och i takt med att dagen D närmade sig, falnade entusiasmen över just detta projekt, likt en nattlig lägereld som man somnar ifrån i beduinernas land.

- Mja, jag måste ju i stället ...
- Jaså, var det DEN dan …
- Ja, det var ju en fin idé det där men nu är det så att …
Och en efter en av kamelerna leddes bort av andra spännande lukter i nosborrarna.

Dagen D var det, krasst nog, bara Moses kvar. Eller snarare Göran. För DK-momentet tonades ner och ut och det var bara en vanlig poet, en Göran, som på Street Marknad gick upp på scenen och läste upp sina dikter ur den vackra diktmappen från bokförlaget Mynta.

Och det gjorde egentligen inget. För det blev bara mer ljus på mig på det här sättet. Och jag solade mig däri för en gångs skull. Njöt.

Och fullkomligt obekymrad om att det där med Dostojevskijs kamel fanns kvar i det tryckta programmet. Ola bodde ju i södra Sverige.

Jag hade bara glömt en liten sak.

Google.

(forts i nästa kamel)
.