.
Ja, jag vet inte hur det gick till. Kanske så här att Anita – eller om det var Ulla-Britt – kikade runt i bokhyllan och såg en av de där klassiska ryssarna medan Ulla-Britt – eller om det var Anita – tittade på en tavla med en kamel på och så sa någon av dem högt vad de tänkte på. I alla fall, genom en oerhört slumpartad slump kom den osannolika kombinationen till.
Och så helt knäpp var kombinationen att den fastnade. Lyrikgruppen skulle heta Dostojevskijs kamel.
De båda, A och U-B, var de drivande också i början. En lyrikgrupp utan ett manifest är ju ingen lyrikgrupp. Därför skrev vi en sådan på deras anmodan. Tillsammans. Inte med fel hand och inte på något möte. Men mailen mellan oss gick varm. Vi var ungefär dussinet kameler, har jag sagt det?, så tolv eller tretton rader bestod manifestet av.
Vad det stod i manifestet har jag glömt och det är lika bra det. Det seriösa var inte det mest bärande inslaget i manifestet. Min rad löd "vi ska alltid vara molnmedvetna", och de andras bidrag gick på i samma stil. Skämtsamt men på gränsen till att låta som att orden var menade på allvar - man vet ju hur knäppa poeter kan vara, tänkte nog läsaren.
För den lästes, nämligen. Skapelsen publicerades under högtidliga former på den seriösa lyriksajten Olas Utpost.
Forts i nästa kamel ...
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad roligt att läsa detta. Jag har vår första vänsterhandsdikt från Roxy. Den är faktiskt inte så dum.
SvaraRaderaVarma hälsningar!
/Kamelen Signe
Hej, Signe! Så jättekul att höra av dig, oss kameler emellan. Och att den första vänsterhandsdikten finns kvar för eftervärlden :-) Signe dig för det!
SvaraRaderaAllt gott!
önskar
Göran