Dostojevskijs kamel 11 - Ola svarar

.
Jag tänkte att jag på det sättet
1) sa sanningen, för det var ju sant att jag inte var hela DK
2) inte avslöjade vem av kamelerna som var jag och han hade ju inte heller frågat om det
3) ändå gav honom en liten ledtråd om det, så där lagom dolt av vass
4) försökte leda ut det hela till tjockare is i form av en diskussion om den där märklige portugisen i stället.

Olas svar minns jag inte ordagrant, men det stod klart att han inte brydde sig så mycket i DK-frågan, vem eller vilka jag var (välvilligheten, tänkte jag).

Han berättade i stället att han hade kommit på att det andra poesikollektivet – för det fanns två på Utposter - var fejk (skarpsinnigheten, tänkte jag); alla var de egentligen en och samma person, nämligen X (han nämnde namnet).

Där kom förklaringen till åtminstone den ena av de två märkligheterna i hans första mail.

I detta andra mail nämnde han knappt Dostojevskijs kamel, utan pratade mest om Portugals nationalskald, som han visste en massa saker om och som var nyheter för mig.

Faran över. Och lättad var jag. Men också lite gnagd av dåligt samvete att jag förtigit vem jag var (2 ovan). Jag kände för att ge Ola ännu en dold men dock ledtråd (3 ovan), så jag skrev en dikt och skickade in den för utpostning till honom. Som Moses.

…. forts i nästa kamel.
.