Deckartips 1 - meningen med detta

.
Oavsett om man älskar sitt jobb eller ej så är det inte för jobbets skull man jobbar, utan för att att kunna vara ledig från det. Sträcka ut sig i sig själv i det gyllene mellanrummet mellan två jobbmåsten. Då sticker man i förbigående in en hand i bokhyllan och finner att man håller i en deckare. Suck av välmående. Fötterna under sig i ett hörn av soffan. En stilla ljuskägla ner i boken.

När jag på detta sätt lett i bevis att meningen med detta livet är att läsa deckare, så faller det av sig själv vad ämnet för novembers bloggande är: jag vill ge lite deckartips. Ur min synvinkel. Deckargenren är ett hav och det jag läst av detta kan bara utgöra en tesked. Chansen är enorm att jag inte ens nämner din största favorit. Please, tipsa mig då om den, på det att både jag och min bokhylla blir glad.

Tevedeckare gills inte här, bara bokdeckare. Och ingen bok som i sig är fantastisk men där man vet vem boven är.

Deckare för mig är en tågresa där slutstationen är att boven/mördaren avslöjas och mellanstationerna är njutningsfulla andlösheter. Man bör inte avbryta resan för att plötsligt åka till jobbet eller nåt annat ovidkommande.

Deckartips 1 alltså: nu rullar tåget igång och jag ber dig bara att tipsa mig om jag glömmer din favvo i mitt framgenta deckardillande här i mörka november (månaden som gjordes för att passa deckarläsning).

Vid nästa station dyker portalfiguren för alla deckare upp …
(forts …)
.