Deckartips 5 - godis från Belgien

.
Tåghjulen saktar ner. Bestämt är det inte ett ånglok igen! En 1930-tals-perrong stannar förväntansfullt utanför tågfönstret, liv och rörelse, plommonstop och umbrella. Stationsskylten? Ja, mycket riktigt: Hercule Poirot.

Agatha Christies deckare hänger sönderlästa i min bokhylla, åtminstone de om den belgiske problemlösaren Hercule Poirot. För här handlar det om pusseldeckare, där alla ledtrådar till mördaren ges i boken. Men man gissar ständigt fel, tills Hercule i slutet samlar alla i biblioteket och demaskerar mördaren genom ett skarpsinnigt resonemang.

Hon öste på med böcker i en rasande ström, så många är förstås tjatigt lika. Stor skillnad mellan topparna och bottennappen, alltså. Det halvdussinet bästa ur produktionen, med helt häpnadsväckande skickliga intriger, har jag siktat fram som guldkorn ur bokfloden under tipset nedan.

Ställ Holmes bredvid Poirot. Rena motsatserna – när Holmes kastar sig ner på alla fyra och identifierar mördaren pga dennes ovanliga cigarraska, lutar sig Poirot tillbaka och använder bara ”the little grey cells” – i detta rätt lik Poes Auguste Dupin (se deckartips 2), ja även till namnet.

Men likheterna när det gäller sidekickarna är stora. Watson heter här Hastings, mrs Hudson motsvaras av mrs Lemon, Lestrade heter här i stället Japp.

När Agatha Christie låter Hercule Poirot prata är hon urskicklig, jag vet inte hur hon gör, men hon går helt in i hans personlighet och får den att skimra.

När Hastings vill tjurrusa till tåget i förtid, knäpper Poirot bort ett osynligt dammkorn från rockslaget och säger: Mais non, mon ami, you cannot catch a train sooner than it leaves!

Och hans stora sköna ego, som när han ska säga ”jag vet”. Han säger aldrig “I know”, han säger “Poirot knows”, eller ännu hellre ”Poirot, he knows”.

Deckartips 5: ett halvdussin av glimmande 24 karat: Murder on the Orient Express, Death on the Nile, Lord Edgeware dies, The murder of Roger Ackroyd, The ABC murders, Curtain – Poirot´s last case.
.