Deckartips 6 - zzzzz

.
Jag vet inte om jag somnat eller så, men jag tycker att tåget inte kan ha åkt många meter från stationen när … skriiiiiiitch … tåget stannar tvärt! Drog nån i nödbromsen? Vem? Jag tittar mig runt i kupén men kan bara se en gammal dam där borta, sittande över sin stickning.

Men är hon inte bekant? Känner jag inte igen henne från nåt foto?
”Eh, är det inte Agatha Christie själv?” försöker jag.

Hon lägger ner stickningen och tittar upp.
”Kan så vara. Jag undrar om min herre möjligen inte har glömt något?”

”Eh?” svarar jag vältaligt.

”Min penna födde inte endast den belgiske gentlemannen …”. Hon tittar rakt mot mig och jag skruvar på mig lite på sätet.

” Aha. Nej, visst ja. Den kvinnliga detektiven. Javisst, böckerna om henne var mysiga, men nådde inte riktigt upp till Poirots nivå i mitt tycke …”

”Inte?”

”Nej ... i alla fall inte till de bästa Poirotdeckarna. Allt det där med att mördaren alltid påminde om nån från hennes by St. Mary Mead …”

”Men är det verkligen ingen av berättelserna med henne som har Poirot-klass?" Hon tittar nu uppfordrande, nästan strängt, på mig och först nu faller polletten.

”Jovisst ja, den deckaren, där ett par letade hus och kvinnan hade den där spöklika känslan av att känna igen sig fast hon aldrig varit där … underbart helgjuten deckare fullt i nivå med Poirot …”

Jag hinner knappt avsluta meningen förrän stationsskylten plötsligt tänds därute på perrongen. Och in genom kupéfönstret lyser namnet Jane Marple.

”Så fint. Tack för påminn …”, säger jag och tittar mig runt. Men kupén är nu helt tom.

”Vad nu … was I only dreaming” mumlar jag och sträcker ut mig lite bekvämare på tågsätet.

Deckartips 6: Sleeping Murder, av Agatha Christie.