Deckartips 18 - tjugoett är ostraffbart

.
Ja, mot norr bär det alltså. Och … minsann blir det inte Sverige igen. Få se, var i Sverige? I Skåne igen? Nja, någonstans i spänningsbältet mellan Skåne och Stockholm bromsar vi in. Perrongen luktar både rågåker och asfaltblommor. Och på stationsskylten står ett namn som för de flesta svenskar säkert kan vara fullkomligt obekant: Albin Winkelryd.

Men författaren är jag absolut övertygad om att varenda kotte i detta avlånga land känner till: Hans Alfredsson.

Med parhästen Tage Danielson delade han humorns och samhällsengagemangets scen under många bejublade år. Fast de båda hade ju även solokarriärer. Som författare. Och lysande sådana. Det var när de utvecklade sina respektiva författarskap som man såg deras särdrag. Tage var lyrikern, Hasse var epikern. Eller - annorlunda uttryckt - i Tages hjärta bodde en sångare, i Hasses en berättare.

Den här boken heter Lagens långa näsa, med undertiteln "21 kriminalberättelser". I vart och ett av de 21 kapitlen berättar den pensionerade poliskommissarien Albin Winkelryd om ett brottsfall han stött på. Som bokens titel antyder, avgår brottslingen med segern varje gång. Brotten är hur sinnrika som helst och av den arten att ingen egentligen far illa av dem, ingen ”good guy” i alla fall. Winkelryd älskar att berätta om fallen och har svårt att dölja sin beundran för de snillrika bovarna som kom undan.

Den han berättar detta för är hans gode vän Hasse Alfredsson, som även är krönikören, ”jag”, i boken. En motsvarighet till Watson eller Hastings, som ju också var krönikörer av Holmes´ resp Poirots berättelser.

Kriminalfallen utspelas på olika ställen i södra Sverige, ofta i Skåne, men Albin Winkelryd bor i dag på Karlbergsvägen i Stockholm. Deras stamlokus är Café Idyll på Kocksgatan på Söder, där de ofta sitter medan Winkelryd berättar för en fascinerad Hasse Alfredsson.
Winkelryd beskrivs som frodig. På ett annat ställe förtydligas detta: han ser ut som ett porträtt av en pykniker i Kretschmers typlära med sin kraftiga benstomme, stora kroppshålor och ansikte av platt femöringstyp, dekorerat av en ganska röd och rund liten näsa.

Boken är ett mästerverk i berättarteknik. Man hålls ohjälpligt okunnig om upplösningen till alldeles i slutet av berättelsen, ja, i "Även orättvisan är blind", ända till det allra sista ordet! Om du bara ska läsa en av de 21, läs den.

En av Hasses filmer, Falsk som vatten, baseras på den sista berättelsen i boken, "Bokförläggaren som slutade i badet". På google läser jag att filmens titel är ett citat från Shakespeares Othello.

Hasse Alfredsson har bara skrivit denna enda deckare. Synd. Men samtidigt förståeligt. Den går ju inte att överträffa.

Deckartips 18: Lagens långa näsa, 1983, av Hans Alfredsson, med illustrationer av Bengt Berg.
.