Kap 1. forts

Det blev många promenader. 
       På en promenad utgick han från Lower Citizen Plaza, den där nedsänkta parken. En vattendamm i mitten, skuggande träd runtom. Och här vistades människor av alla de slag, satt på bänkarna och några direkt på gräsmattan. Så lummigt med alla träden! Tårpil och syrén och säkert flera andra sorter. En oas. Han tog vägen därifrån som hette Lower Citizen Street, en allé av oxelträd. Någon slags skola till vänster och bostadshus till höger. Sedan en korsande väg, Scissors Forest Street igen. I hörnet till höger över gatan fanns ett medicinskt massageinstitut, därefter bara bostadshus, förutom en liten fot- och nagelvårdsmottagning. Ja, vid nagelvård kom väl saxar till pass, förmodade han. Eller också finns en frisör längre bort på gatan? Så en ny väg som korsade, den kom han också ihåg sedan tidigare, Posh Street. Fast då hade han inte kunnat se denna prakt av kastanjeträd som kantade gatan. Du milde tid, tänkte han.
      Nästa väg han kom till, var en större väg, där Lower Citizen Street slutade. I hörnet först ölfiket Britain, den lilla uteplatsen omgärdad av en häck. Vägen som här korsade hette Fire Back Street. Kanske här som de har majbrasan på Valborg, tänkte han. Det fanns också en grön rundel mitt i. Förmodligen där. Och det var flera gator här. En som gick in till vänster, Palace Street. I hörnet där låg en tobaksaffär och ännu en kosmetikstudio med fot- och nagelvård. Och en gata till som gick in till vänster, Drive Down Alley hette den, med ännu ett ölfik, Nico´s, fast den var förstås mycket större än Britain. Det fanns mycket på begränsad yta här. Han tog upp anteckningsboken och skrev upp namnen på alla gator och affärer han sett. Måste ha lite koll, tänkte han.
      Fire Back Street såg ut att leda till intressanta områden där borta, många människor gick ditåt. Men han valde att gå Drive Down Alley neråt. Som gick längs järnvägen tydligen. Den första vägen till vänster var Posh Street, den började här. Kastanjeträden tog andan ur honom igen. Sedan kom en ny väg, Lot Of Books Street, den gick han förbi. Nästa till vänster var Pincher Street. Där såg han en lapp på ett träd, så han gick dit. En gul papegoja som hette Niki hade försvunnit.
       Han fortsatte Pincher Street fram och oj, där kom Mackie Street, höljd i kastanjeblom även den. Han gick dock förbi den och även nästa korsande väg, Jewel Street. Sedan en gata som han kom ihåg från Valborgsstället, Palace Street. Fint, i hörnet fanns ett bageri. Där gick han in. Det var stort och luftigt, hade många sittplaster. Han valde ut något som såg gott ut vid disken, beställde också te och satte sig. Hans svarta anteckningsbok upp, liksom den svarta pennan. Skötte sked och kopp med vänster hand, penna och anteckningsbok med den högra. Stället han kommit till, alla nya namn, atmosfären som fick sjunka in, idéer han fått.

En skön promenad var den nästa. Då gick han Palace Street till höger när han kommit ut ur bageriet och kom till den tredje vägen idag med ett överdåd av kastanjeträd i full blom. Och gatans namn stämde precis: Peaceful Calm Street. Och lite gömd bland träden fanns också en kyrka. Där bakom hittade han en liten vacker gräsbevuxen park med en stor blodbok. En helt enorm bok. Några barn och hundar lekte i dess skugga. Han gick omkring där ett tag och sög i sig stämningen. Peaceful Calm Place hette platsen. Kyrkans namn fick han leta lite efter, men fick fram att den hette Lukas. Kyrkan låg mellan den vackra Peaceful Calm Street och Hill Street, som var lite större, mer som en genomfartsgata.
       Han tog också en promenad Busy Market Street norrut. Först gick han tillbaka till Lot Of Books Street, undersökte vart den tog vägen. Han undrade lite över namnet men nickade när han gick förbi en skola på vänster hand. Det visade sig att vägen mynnade ut vid Lower Citizen Plaza, den nedsänkta parken. Han slog in på en genväg mellan parken och en fotbollsplan som var där på höger sida. Fotbollsmålen hade metallribbor i stället för nät. Där vill man inte kasta sig, tänkte han.
       Ute på Busy Market Street gick han norrut på samma sida där han gick tidigare i morse, men fortsatte nu förbi Posh Street. På andra sidan gatan fanns butiken Mrs Yarn. Såg mysig ut. Sedan var han framme vid Fire Back Street. I hörnet där till vänster låg La Donna Cannone som hade bakverk, han såg några med choklad, väldoft strömmade ut genom den öppna dörren. Mitt över gatan en restaurang, La Marianna. Vi har stenugnspizzor, annonserade de. Mycket italienskt här, tänkte han.
      Busy Market Street ändrade tydligen sitt namn här till Weird Street. Och även Fire Back Street ändrade namn, till Wishful Pete Street. Bombarderad med namn. Anteckningsboken upp. Det man skriver minns man.

 Han tog Weird Street. Till vänster boningshus, till höger Weird Park, en liten triangelformad park med korthäckar runtom. Men här gick en väg till vänster, Lean Back Street. Den tog han. Det var en kort tillbakalutad lönnallé med några vackra körsbärsträd på vänster hand, annars bara boningshus, den gick fram till järnvägen och svängde av tillbaka till vänster, mynnade  ut i Fire Back Street.
      Bra, då tog han den till höger, dit han förut hade sett att många var på väg. Han gick på vänster sida. Den gick förstås över järnvägen? Det stämde. Alldeles före Fire Back Bridge fick han en häftig doft från syrenen nedanför räcket till vänster. Fick honom att tänka på skolavslutningar.
      Fire Back Station direkt efter bron var en metrostation, såg stilren ut med sin runda tegelbyggnad. Här fanns det ett matställe där många satt och åt. Han satte sig vid ett ledigt bord. Stekt kyckling fick det bli. Han var trött, men en skön känsla sipprade in i honom när han satt där med sin lunch och tittade på folk som gick förbi. Han åt denna gång upp, innan penna och bok kom fram.
       Han fortsatte på Fire Back Street, vägen lutade lite neråt nu, till vänster gick Alien Street parallellt med järnvägen, som Drive Down Alley där borta på andra sidan. Och till höger Lovely Mountain Street, en gata som såg väldigt charmig ut. Rakt fram fortsatte Fire Back Street nerför backen. Men bäst att han vände hemåt nu, medan han hittade.
       När han därefter gick hem längs Fire Back Street på andra sidan, fick han en häftig doft även denna gång. Över räcket hängde vita klasar av hägg. Fire Back Street, tänkte han, det är gatan mellan hägg och syren.
      Hemma vid Horse Cool Street var Drömmen öppen. Det visade sig vara både en stor och välsorterad affär. Han fyllde kundvagnen utan problem. När han kom ut visslade han.