Kap 4. forts

När han äntligen var nere och hjärtat börjat klappa lite mer i normal takt igen, gick han han Castle Avenue söderut och skyndade in i första bästa affär, sak samma vilken. Det var Hug A Double Bookshop, en stor skön bokhandel, som upptog ett stort område inåt och även hade trappor upp till en annan våning, såg han. Här botaniserade han lugnt, inte olikt en sommarbetande ko, som luktar på en blomma här, tuggar i sig ett grässtrå där.
      Lite lugnad nu, fortsatte han nerför Castle Avenue. Det var en stor affärsgata, erbjudandet om allehanda kläder och föda var varierande och fantasifullt längs hela avenyn. På vänstersidan gick han. Här på vänster hand gick Hobo Street in, en gata med en allé av hagtornsträd. Den skickade in hans tankar mot Bob Dylan ett tag. Men vad kunde dölja sig mer på den här avenyn? Nästa gata till vänster var Date More Street. En träffpunkt kanske, tänkte han eller också säljer de dadlar där. Och så en gata till på vänster sida, lite bredare, en stor korvmoj mitt i, mycket folk som åt, flera i kö, dessutom. Han stirrade. Bara stirrade. Men inte på korvmojen eller kunderna där, utan på gatans namn: Killer Street!
       Vad är detta? Ett omen? Han tryckte upp sig mot husväggen till vänster där fasaden såg ut som drakfjäll, fällde ner hatten lite, betraktade de som stod och åt med de tre papperspellarna som bord, och betraktade de som gick förbi i en strid ström på Castle Avenue. Några förbipasserande kastade en blick mot hans håll, såg säkert något i hans blick och skyndade på sina steg.
      Äta, ja. Det kunde man på den här gatan. Var han hungrig? Nej, inte än. Spatserade vidare. Det gick inga flera gator till vänster. Bara affärer och fik. Så ett intressant ställe, en charkbutik, en stor disk med allt möjligt i korvväg och sånt, det fanns bord också där man kunde sitta och äta. Vad hette stället? Vad stod det? Stomach!Han kände att det kurrade direkt. Saken var klar. Han gick in, pekade lite över disken på den och det där borta och några minuter därefter satt han vid bordet längst in. Enkelt och urgott var det. Den svarta anteckningsboken upp. Och den svarta pennan. Boken fylldes på, han strök över, skrev om, formuleringar, rutor och pilar, planeringar.
       När han sedan kommit längre ner på Castle Avenue var det ett öppet torg till vänster och där över gatan i hörnet till den korsande vägen Greenwood Avenue låg Town Hall, rådhuset. Han gick dit, slog in på Grenwood Avenue, för där låg nåt som han hade läst om i Wally-boken. Kom till en korsande gata, Rat Burger Street. Oj, där kanske man skulle undvika korvmojar. Men här på Greenwood Avenue var det, ja titta, Children Swimming School med den gröna grodan, och här bredvid, nr 13, precis! Här det! Här bodde Franz Kafka en tid, enligt boken. Och en liten platta skulle vara uppsatt. Han såg den till slut. Helt liten var den. Svårt att läsa. Stod något om att Kafka var österrikare, vilket väl var att ta i.
      Nåja. Här hade han nu varit i alla fall och sett det med egna ögon. Det fick bli den bortersta punkten i Andra Sidan Järnvägen. Gatan längre fram, en stor gata det också, Lipstick Street. Jaha, den kanske gick ihop med Date More Street längre fram, på något sätt. Vad vet man?
       Men nu när man fått en Kafka, kanske man skulle ha en glass också, tänkte han, som efterrätt. I varuhuset The Castle, som låg alldeles bredvid rådhuset, smet han in.
Där fanns fantastiska glassar för 1 europapäng bara. Och sköna fåtöljer där han kunde sitta och titta på shoppande människor medan han lugnt och bekvämt satt och åt sin glass. 

Han strosade sedan Castle Avenue tillbaka, men på andra sidan av avenyn den här gången. Bara klädbutiker och några få matställen, verkade det vara här. En glassaffär, Da Dalt, italiensk glass, det hade han precis ätit. Mother Street hette vägen till vänster, den låg mittemot Killer Street på andra sidan. Men här på Nordsee hade de matdisk ut mot gatan. En baguetteklämma med lax köpte han, 2,40 europapengar, prisvärt, åt medan han gick. Kom till Lumber Jack Street. Hade tydligen legat skog här förut, inte bara berg. Och det såg man ju på Greenwood Avenue därnere. Nästa till vänster var Unicorn Street. Den låg i höjd med Hobo Street, såg han, medan han torkade munnen efter det goda snabbmålet.
       Han bet ihop inför Ufots blickar däruppifrån, skyndade på sina steg under Ufo Road och ut på andra sidan, satte upp rockuppslagen och passerade följdriktigt Trenchcoat Street på vänster hand. Sedan lättade det. Och gatorna fick ljusare namn också. Nästa var Angela Street och därefter Good Myth Street. Här blev Castle Avenue bredare. Och efter Born Street var han framme vid Author Wally Plaza igen.
      Skulle han gå hem samma väg? Nej, han tittade på Author Wally Plaza och kom ihåg att det stod nåt i Wallyboken om en annan väg. Han kovände nu, gick tillbaka med långa steg, men när han kom inom synhåll för Ufot, fegade han ur och vek av från Castle Avenue. Måste finnas en bakväg här. Slank in på Don´t Street. Som i ”don´t look up”, tänkte han. För han passerade just då under Ufo Road!
       På andra sidan kom han ut på Double Street. Där gick Hobo Street till höger men han fortsatte längs Double Street. Den försökte ha träd på båda sidor, antagligen därav namnet, men träden till vänster hade svårt att få fäste med rötter, järnvägen gick ju där. Han passerade Date More Street och så fick han sån på gatan han sökte: Killer Street. Han tog den nu till vänster och märkte att boken hade rätt, den gick under järnvägen.

Han hade genomkorsat Andra Sidan Järnvägen! Det hade varit äventyrligt. Och både ljusa och mörka stråk. Med ens hade han anteckningsbok och penna uppe. Han liksom fortsatte att gå, men saktare, så han inte skulle gå in i någon, när han hade näsan i boken så här, Killer Street hade ändrat namn till Hill Street när den kom ut under järnvägen, det märkte han i alla fall. Hill Street ja, den där genomfartsvägen. På vänster sida gick han. Här stötte han på en annan bekant, Drive Down Alley. Och tvärs över vägen, i hörnet till Hill Street, låg ett apotek. Med stora bokstäver stod det Bosse Althoffs Apotek. Va? Bosse Althoff, den gamle 400-meterslöparen, hade öppnat ett apotek här i stan! Var han apotekare nu? Sadlat om från kolstybben till medicindisken. Märkligt!
       Men han slog nu in på Drive Down Alley till vänster, det var ju på vägen hemåt. Direkt till höger var storaffären Suffer, människor i långa köer med kundvagnar därinne. Såg plågade ut, tyckte han. Han fortsatte och såg på ett träd nära gatan en vit lapp fastsatt. En efterlysning om nåt. En hund kanske som sprungit bort? Nej, det var den där papegojan igen. Den gula Niki som flugit bort. Ja, vad skulle man göra om man hittade den? Näbben såg skarp ut.
       En bit längre fram gick en viadukt tvärs över Drive Down Alley på hög höjd. Vad kan det vara? En stig ledde upp dit. Nyfikenheten ledde in honom på stigen. Uppe på viadukten var en jättegata, bilar i hög fart. Vad hette den? En gatuskylt sa att detta var Joah T Bridge. Han tittade ner till höger på gatan. Därnere var korsningen Finland Avenue-Hill Street. I så fall skulle denna gata enligt hans karta heta Finland Avenue! Han tittade uppåt till vänster. Men det måste ju vara i riktning Ufo Road dit bort! Ufo Road!Är det den!?
       Han såg efter tills första bästa öppning i trafiken kom, lyckades korsa den breda vägen, tog de tolv trappstegen ner till Mackie Street och försvann in under kastanjeträdens skyddande skuggor.