Kap 8. forts

Både kroppen och sinnet väl styrkta igen, gick han ut ur La Focaccia och passerade med obekymrade steg Quite Lost Street på sin färd Local Bird Avenue österut. Oj, direkt en italienare till, glassbutiken Mokador!
       Med en glass i handen som efterrätt gick nu promenaden med ännu spänstigare steg. En pappersbutik. En fotobutik. Och tvärs över avenyn såg han ett internetcafé. Och en väg till vänster, Misty Way. Javisst ja, den kommer förstås ut här. En annan väg gick in till höger på motsatta sidan av avenyn. Sån vacker allé! Är det ekar? Och vad heter den, Killer Street?
       Killer Street!En även här? Det var som om solen flydde på himlen och stora mörka ovädersmoln drog in över staden. Han famlade efter sin svarta anteckningsbok, fick upp den och bläddrade snabbt fram rätt sida i den, antecknade något med sin svarta penna. Även här tyckte han att folk, som gick förbi, på något sätt ryggade till när de såg honom, skyndade på sina steg.
       Han gjorde så själv också, medan han med fundersam min stoppade ner penna och anteckningsbok. Passerade ett kvarter med bara boningshus nu. Och så en väg till höger på andra sidan, Henry Bank Note Street, noterade han, med en vacker påkostad allé. I hörnet där låg Zagreb, ännu en kroatisk restaurang.

Vid slutet av nästa kvarter korsades Local Bird Avenue av en annan stor väg, Beast Avenue. Local Bird Avenue fortsatte österut, men han fick överge den nu. Beast Avenue bildade östra gränsen för Området, så den avenyn vek han nu av på. Vänster sida förstås, som alltid. Vad stor och bred den var! Inga affärer och sånt nånstans, här ägnade man sig enbart åt att bo, tydligen. Så en gata till vänster. Misty Way. Javisst ja, den kommer förstås ut här också. Vackra körsbärsträd i blom hade den, det hade han inte märkt förra gången han passerade den. Och inte förrförra heller. En annan gata gick in till höger på andra sidan Beast Avenue. Det kan väl inte vara samma gata ännu en gång? Han gick resolut över avenyn, vilket tog sin lilla tid, den var bred. Nej då, Hansa Street, hette den. En tio meter in på såg han ett lovande tecken på affärsverksamhet. En uppsamlingscontainer för kläder och skor till skänks.
       Han fortsatte nu på höger sida, när han ändå var där. Vilken aveny! Verkade bara fortsätta in i horisonten där borta. Och bara bilar, inga affärer och inga människor, tänkte han, när en cyklist plötsligt åkte förbi honom tätt på vänster sida. Många cyklister i staden. Och de pinglade sällan, som i Sverige, fortsatte han sina tankar. Kanske beroende på att de förlitar sig på att fotgängarna ser de dragna ränderna för cykla respektive gå, han tittade ner på trottoaren och sidsteppade nu snabbt till rätt sida av linjen.
      Kvarter med bostadhus passerades nu. Oj, vilken oerhört vacker gård här till höger! Ett enormt kastanjeträd i full blom, syrener, blodlönnar. Och där borta plötsligt en väg till höger, det var länge sedan. Fast en mycket liten väg, förstås, närmare en stig. Cone Path hette den., kort och gott. Han gick förbi, undersökte inte ens hur det stod till med deras insamling av kläder.
      Efter ett helt kvarter var det nu skog och grönområde på båda sidorna om Beast Avenue. Trottoaren rullade undan under hans skor. En skylt där till höger förkunnade att här ligger Insulaner och här kan man ta ett sommarbad. Ytterligare en bit bort en byggnad på höger sida. Det här var Zeiss Planetarium. På vänster sida av avenyn fanns ingenting utom en skön lummig grönska. Till slut kom han till en stor fyrvägskorsning. Han stannade, såg sig runt.

Norrut bytte avenyn namn till Grace Aveny. Den korsande vägen var Hill Street, som där i sin tur fortsatte österut med nytt namn, Priest Avenue. Nej, en femvägskorsning var det. Danish Avenue började ju här. En massa namn, en massa gator. Han kände i fotsulorna att han hade gått mycket, men piggheten började komma tillbaka, när han närmade sig bekantare områden. Han valde att följa Hill Street till vänster, försvann in i dess allé av plantaner och almar. Bostadshus hade han till höger, skog till vänster. Så en väg till höger, Candy Street. Javisst ja, vägen med nedlagd godisaffär. Åt det hållet var NordÖstra, där hade han redan varit. Han fortsatte.
      Plötsligt ett avbrott med en restaurang till höger, Padre Pio. Förväntade sig nästan att han sedan skulle springa in i Madre Mia, men nån sån dök aldrig upp. I stället kom Old MarketStreet och på motsatt sida till vänster plötsligt en öppning i det gröna, en stor blomsterbutik och bredvid den en port in i ett stort grönområde. Just det! Det måste vara kyrkogården som han gått runt omkring i en båge hela dagen! Nu gick han in.
      Välskötta gravar, ett nät av stigar i räta vinklar, människor som ordnade med blommor och spadar och hackor och vattenkannor, småsparvar stod på kanten till vattentunnor, pickade i sig vatten, vissa gravar utsmyckade med statyer, träden dignade av blom och sjöng av fåglar. Kyrkogården var jättestor, upptog halva SydÖstra. Här kunde man gå omkring hela dagen. Eller sitta på en bänk. Han gjorde det senare. Satt länge där med sina två svarta följeslagare, pennan och anteckningsboken.

Han gick ut ur kyrkogården samma väg han kom in, genom ingången vid blomsteraffären. Fortsatte till vänster igen och efter nästa kvarter var han framme vid Busy Market Street. Och där stod den gröne Jesus igen och välkomnade honom med utsträckta armar. SydÖstra igenomströvad! Han var tillbaka vid utgångspunkten. Mittpunkten på det kors som låg över Området och delade in det i fyra delar. Och mitt i korset stod Jesus.