Kap 6. forts

En stor lekpark nu till höger i hörnet mot Crane Street, den där första gatan på C, och i motsatta hörnet en nostalgiaffär med porslinsfigurer i fönstret, gamla mynt och radioapparater, tavlor och teckningar. Det som inte fick plats, stod ute på gatan. Det var nog hit Pete gick när han var extra wishful. Men han korsade nu Crane Street och gick förbi restaurangen Lucas på höger sida..
      Efter ett kvarter till på Wishful Pete Street kom en korsväg, korsades den av Ruby Street. Rakt fram eller höger? Mindre med träd rakt fram, för öppet där, han vek av till höger in på Ruby Street. Höga hus, så här var det fin skugga. Under en alm med grön frodig växtlighet tog han fram den svarta anteckningsboken och den svarta pennan, skrev, tänkte, skrev. Alldeles i närheten på en balkong på nedre botten stod en kvinna i mörkröda byxor och planterade blommor i sina balkonglådor, men hon tittade aldrig åt hans håll.
       Så kom den andra C-gatan, Casanova Street. Till höger ett stort fik, Fresh Shop, här skulle finnas färska bakverk varje dag. Plats att sitta både inne och ute. Pinnglass, hade de det? Ja, han köpte nån som inte såg ut att ha sylt eller så, så ren smak som möjligt. Gick i sina tankar på Ruby Street med glassen i mun. En stor väg? Jaha, Danish Avenue igen. Korsade avenyn. Gatan in här. Horse Cool Street! Så det var här den mynnade ut. Några meter fram och där gick Candy Street in. Han tittade på glassen och gick in där.
       Ja, här måste ju finnas nån affär här som …, ja där på vänster sida fanns en. Nej, den var tom och öde, stort skynke över fönstret. Pincher Street började här, men han fortsatte, hade litet av glassen kvar. Vid nästa gata var glassen oåterkalleligen slut. Den räckte Candy Street ut i alla fall. För här var Peaceful Calm Street med sina ljuvliga kastanjeträd! Han slog in på den gatan nu till höger. Grenarna böjde sig så djupt över trottoaren att de rosa kastanjeblommorna rörde vid hans kind där han gick. Ljusgula bostadshus till vänster, nybyggt till höger med pastellröda balkonger. Nu korsades gatan av Old Market Street. I hörnet där framme till vänster tydligen en förskola. Såg så ut i alla fall.
       Han tog nu in på Old Market Street till höger. En allé av askar. Pastellhusen fortsatte här. Gatan var mer öppen, hade inte den väldiga trädgrönskan som på Peaceful Calm Street. Han korsade Pincher Street igen. Pastellhusen hade här hoppat över till vänster sida. Glassen hade nu helt smält undan och magen började göra sig påmind. Han tittade upp och där i hörnet till en korsande väg låg ju en restaurang! Han gick fram. Old Market Corner hette den. Och den korsande gatan? Det var Horse Cool Street. Han var hemma! Så gott som.

Gick raka vägen in i restaurangen. Fick bra plats vid fönstret så han kunde titta ut och tänka. Han gjorde sin beställning och tänkte på gatorna han stiftat bekantskap med i dag. Och nostalgiaffären. Den övergivna godisbutiken. Och Kissing Street med sin speciella sed. Old Market Corner var en restaurang som gjord för funderingar och svarta anteckningsböcker och svarta pennor.
       Men nu kom hans beställning in. Magen och strupen gnuggade händerna. Både mat och dryck började med sch. Schnitzel och schwarzbier. Båda två avnjöt han i lugnt och långt välbefinnande.

Vad det nu berodde på, men på natten drömde han mycket. Den gula papegojan Niki satt högst upp på Ufot och vågade inte flyga ner. Han klättrade upp till fågeln genom en stege som mycket praktiskt stod lutad mot rymdfarkosten och lät helt enkelt papegojan ta ett steg ut på hans utsträckta pekfinger. Det gick galant. På den långsamma färden ner på stegen, tänkte han näbben, näbben, men inget hände. När han kommit ner på fast mark igen, skulle han dra fram anteckningsboken, varpå papegojan flaxade av hans hand, gjorde en vid sväng och flög tillbaka och satte sig högst upp på Ufot igen.