Marlon Brando

Inget namn på den som är under Ava Gardner, men det behövs inte. Världens kanske bästa skådis genom tiderna går inte att ta miste på.

Marlon Brando
Levde den 3 april 1924 (Nebraska)-1 juli 2004 (Los Angeles)

Jag såg en TV-dokumentär om honom för några år sedan. Så oerhört fascinerande. Han revolutionerade sättet att spela teater. Sedan sättet att spela på vita duken. Sedan vad man kan åstadkomma med sin berömmelse för att göra gott i den här världen, lite skillnad. Och han hade elva barn med tre fruar, så hur många barnbarn kan han ha haft?

Så många klassiska roller!

Först Linje Lusta 1947. Tennesse Williams pjäs A Streetcar Named Desire, först som teater, sedan på film. Marlon Brando hade det intuitiva sättet att spela Stanley Kowalski. Det hade varit en upplevelse att sitta där i teatersalongen. Bioversionen är lite träig i alla scener där inte han är med. Och så fort han dyker upp blir filmen plötsligt intressant.

Första gången jag såg honom var som ritad figur i serien Illustrerade klassiker, filmen Myteriet på Bounty 1962. Där han spelade den odräglige Fletcher Christian som omvänds till ansvarstagande. Den som spelade kaptenen i filmen berättar att han blev galen på Brando, som kom och gick lite som han behagade under inspelningen.

Många roller. Med omtalade skådisprestationer. Viva Zapata 1952, Julius Caesar 1953, Storstadshamn 1954, Reflexions In A Golden Eye 1967, Sista tangon i Paris 1972.

Rollen som Vito Corleone i Gudfadern skulle han först inte få, filmbolaget motsatte sig det, de ville ha Orson Welles, Marlon Brando var ju en bråkstake. Men regissören Francis Ford Coppola insisterade på Brando och var flera gånger nära att få sparken på kuppen. Redan vid Brandos första provspelning gjorde han dock stor konst av rollen, många av detaljerna, som t ex inlägget i munnen, kom från Marlon Brando. Filmbolaget föll till föga och det regnade sedan utmärkelser över filmen. Av många rankad som en av filmhistoriens främsta.

Han själv fick en Oscar för bästa manliga huvudroll, men vägrade att ta emot priset som en protest mot hur USA behandlat sin ursprungsbefolkning. Han skickade i stället den kvinnliga skådespelaren Sacheen Littlefeather till Oscarsgalan där hon läste upp ett uttalande från honom. Då tyckte jag det hela var jättekonstigt, impregnerad som jag var av alla cowboyfilmer, men efteråt har jag förstått modet i detta och hur berättigad Marlon Brandos kritik var.

En roll som ger denne gudabenådade men egensinnige skådis i ett nötskal var den som överste Kurtz i Apocalypse Now, 1979. Filmen var i stort sett klar, en enda replik återstod, Brando skulle säga endast två ord med en brinnande värld i bakgrunden. Sen skulle denna kraftigt försenade film vara i hamn. OK, Marlon är du redo för scenen?Nej, inte nu, känner inte för det. Och nästa dag, men idag då, Marlon, det är ju bara de där två orden. Nej, inte idag, det går inte, i morgon kanske. Han sköt upp den där sista två-ords-scenen i dagar, ja kanske i veckor. Senare har han sagt om detta att om de anlitar ett affischnamn som han, så får de räkna med att det kostar. Jag hoppar inte när the big shots säger hoppa, jag är redo när jag är redo.

Och produktionsbolagsdirektörerna och finansiärerna slet sitt hår när till slut, sent omsider, Marlon Brando strök sig lugnt över håret, lade sig till rätta på rygg i den sista posen, tittade upp mot himlen och väntade lite innan han till sist sa "THE HORROR". Filmen färdig.

Och direktörerna och investerarna kunde äntligen summera vad förseningen kostat dem i antal förlorade dollar och uppkomna magsår.