Marilyn Monroe

Här får man hjälpen att den här vänligt leende blondinen heter Marilyn i förnamn. Denna legend alltså:

Marilyn Monroe
Levde den 1 juni 1926 (Los Angeles)-4 aug 1962 (Brentwood, Los Angeles)

Hon hette egentligen Norma Jeane Mortensen, eller Norma Jeane Baker. Vem hennes far var visste hon inte. Barndomen var obeskrivlig. Hon växte upp på olika barnhem och i ett dussintal fosterhem, där hon försummades och utsattes för otaliga övergrepp. För att undkomma detta gifte hon sig vid 16 års ålder med grannpojken.

Hon lyckades krångla sig ur det äktenskapet efter några år och ett tag arbetade hon i en ammunitionsfabrik under andra världskriget, där hon mötte en fotograf från First Motion Picture Unit. Det blev starten på allt. Hon blev fotomodell och fick småroller i komedier.

Den nystartade tidningen Playboy var snabba i att slå mynt av hennes skönhet och det första numret hade Marilyn både på förstasidan och mittuppslaget. Och filmdirektörerna i Hollywood hakade på. I början av 50-talet var hon kassako för Hollywood i facket "dum blondin". Bioköerna ringlade, men hon själv var underbetald och pengarna hamnade i andra fickor. Filmtitlarna säger allt; Gentlemen Prefer Blondes, How to Marry a Millionaire.

Hon försökte förhandla fram bättre villkor i sina kontrakt men fick kalla handen av filmbolagen. I slutet av 1954 grundade hon därför ett eget produktionsbolag, Marilyn Monroe Productions (MMP). Under 1955 ägnade hon sig åt att bygga upp företaget och studera metodskådespel på Actors Studio. Hon hade nu en helt annan förhandlingsposition och erbjöds ett nytt kontrakt av Twentieth Century Fox, vilket gav henne större kontroll och högre lön.

Samma år spelade hon huvudrollen i Flickan ovanpå (The seven year itch), som blev en av de största succéerna i hennes karriär. Det är i den här filmen den kända scenen finns, där hon står på ett ventilationsgaller för att svalka sig och hennes vita klänning blåser upp när tunnelbanetåg passerar.

I Bus Stop 1956 gjorde hon en kritikerrosad roll som Cherie, en sångerska på en pub i Phoenix, som blir hårt uppvaktad av en omogen rodeoryttare.

Hennes produktionsbolags första egna produktion var Prinsen och balettflickan (The prince and the showgirl), 1957, med Laurence Olivier som regissör och producent. En udda handling: den unga skådespelerskan Elsie Marina (Monroe) blir bjuden på supé hos storfursten av Karpatien (Olivier) när denne besöker London i samband med kröningen av George V.

Om man hört talas om någon film som Marilyn Monroe gjort, är det nog I hetaste laget (Some Like It Hot) 1959. Kanske den roligaste film som gjorts. Tony Curtis, Marilyn Monroe och Jack Lemmon är en makalös trio och Marilyn vann en Golden Globe för bästa kvinnliga huvudroll.

Hennes karlhistorier och det tragiska slutet för denna fina aktris har det skrivits spaltmil om, så det har ingen av oss kunnat undgå.

Men en historia om henne som inte alla har hört är den om Mocambo, en av de populäraste nattklubbarna i Hollywood under 1950-talet. Ägaren där vägrade släppa in Ella Fitzgerald för att uppträda på klubben, eftersom hon var svart. Ella Fitzgerald berättade senare i livet:

"I owe Marilyn Monroe a real debt ... she personally called the owner of The Mocambo and told him she wanted me booked immediately, and if he would do it, she would take a front table every night. The owner said yes, and Marilyn was there, front table, every night. The press went overboard. After that, I never had to play at a small jazz club again. She was an unusual woman, a little ahead of her times."