Gina Lollobrigida

Under Gregory Peck är en kvinna där man bara ser en grön blues som tittar fram. Skulle varit omöjligt att gissa vem det var. Om inte förnamnet syntes. Gina. Då är det enkelt:

Gina Lollobrigida
Föddes den 4 juli 1927 i Lazio, Italien

Gina Lollobrigida. Ett så fint filmstjärnenamn. Måste vara taget, tänker man. Men det är det inte, förnamnet bara lite kortat. Hon är döpt till Luigia Lollobrigida. Och jag läser att hon utsågs till Italiens vackraste barn när hon var 3 år, deltog i många skönhetstävlingar, gjorde filmdebut 1946, blev 3:a i Fröken Italien som 20-åring och gjorde en kort karriär i Hollywood.

En kort karriär i Hollywood, alltså. Men hur kan det stämma? Hon gjorde ju massor av filmer och var oerhört i ropet på 50- och 60-talet!

Som jag förstår det, beror det på filmproducenten Howard Hughes.

Han skrev 1950 ett sjuårskontrakt med henne att hon skulle göra tre filmer per år. Hon gick inte med på alla villkor, exakt vilka har jag inte kunnat utröna, men hon ville arbeta från Europa, inte bo i USA. Howard Hughes dundrade på med jurister och hot om att stämma producenter som filmade med henne i USA och det gällde hela 50-talet ut.

Oscars alla priser gäller ju bara Hollywood, förutom en enda kategori för bästa utländska film. När man läser om Gina Lollobrigidas karriär ser man därför inga Oscarsnomineringar. Men däremot:
- David di Donatello, vilket är den italienska motsvarigheten till Oscar
- Silverbandet (Nastro d´Argento), italienska motsvarigheten till Golden Globe
- BAFTA (British Academy Film and Television Arts), brittiska motsvarigheten till Oscar.

I sex filmer fick hon dessa utmärkelser.

- Kärlek, bröd och fantasi (Pane, amore e fantasia), 1953. En italiensk film som blev en stor framgång. Lollobrigida vann Silverbandet för bästa kvinnliga huvudroll och fick en BAFTA-nominering för rollen. Filmen vann Silverbjörnen på Berlins filmfestival.

- Världens vackraste kvinna (La donna piu bella del mondo), 1955. Här tolkade hon den italienska sopranen Lina Cavalieri och sjöng några arior ur Tosca med sin egen röst. Hon vann priset David di Donatello, en nyinstiftad utmärkelse av den italienska filmakademin. Priset är en statyett som föreställer renässanskonstnären Donatellos bronsskulptur David.

- Möte i september (Come September) 1961. Med Rock Hudson, Sandra Dee och Bobby Darin. Hon vann en Golden Globe för sin roll som Lisa, affärsmannen Talbots (Rock Hudson) älskarinna. Deras hemliga möten sker varje september i hans villa i Ligurien.

- Venere Imperiale, 1962. En fransk-italiensk film. Hon spelar Napoleons syster Pauline Bonaparte och vann både Silverbandet och priset David di Donatello för andra gången.

- Tack för senast, Mrs Campbell (Buena Sera, Mrs Campbell), 1968. Med Peter Lawford och Telly Savalas. Hon vann sin tredje David di Donatello och fick en nominering för Golden Globe.

- TV-serien Maktkamp på Falcon Crest. Hon dök upp som Francesca Gioberti i fem episoder 1984 och fick för den rollen sin andra nominering för Golden Globe, för Best Supporting Actress.

Man börjar ana att hon inte bara har skönhet. Och dessutom är Gina Lollobrigida ett betydligt vackrare namn än t ex Howard Hughes ...

Hon gjorde ett 65-tal huvudroller och filmade med många av de starkt lysande stjärnorna.

Med Humphrey Bogart i Skälmarnas marknad (Beat the Devil) 1953.
Med Errol Flynn i Äventyrens konung (Il maestro di Don Giovanni) 1954.
Med Burt Lancaster och Tony Curtis i Trapets (Trapeze) 1956.
Med Anthony Quinn i Ringaren i Notre Dame (Notre-Dame de Paris) 1956.
Med Yves Montand och Marcello Mastroianni i Lagen (La legge) 1959.
Med Frank Sinatra och Steve McQueen i Nätternas eld (Never So Few) 1959.
Med Yul Brynner i Salomo och drottningen av Saba (Solomon and Sheba) 1959.
Med Sean Connery i Dubbelspel (Woman of Straw) 1964.
Med Alec Guinness i Hotell Paradiso 1966.

På 1970-talet trappade hon ner filmandet och inledde en ny karriär som journalist och fotograf. Hon publicerade sin fotosamling i boken Mitt Italien (Italia mia) 1973. Som journalist fick hon ett scoop då hon lyckades få en exklusiv intervju med Fidel Castro.

I en av de sparsamt förekommande intervjuer som hon tackat ja till, sa hon i den amerikanska söndagstidningen Parade i april 2000:
 "I studied painting and sculpting at school and became an actress by mistake ... I´ve had lovers and still have romances. I am very spoiled. All my life I´ve had too many admirers".

År 2013 bjöd hon ut sin juvelsamling på auktionsfirman Sotheby´s. Det inbringade nästan 5 miljoner dollar, som hon oavkortat donerade till stamcellforskning.