Ingrid Bergman

Under Marilyn tittar ytterligare en legend fram. En svenska.

Ingrid Bergman
Levde den 29 aug 1915 (Stockholm)-29 aug 1982 (London)

Tänk att vi har en sådan skådespelerska! Var ska man börja när det gäller Ingrid Bergman?

Vi har redan nämnt Casablanca, 1942, där hon spelar mot Humphrey Bogart. Kommer högt, högt på listan över det bästa som gjorts i filmväg. Hennes ord till Dooley Wilson vid pianot, Play it, Sam ... Play it again. Motvilligt börjar han klinka, sjunga, Bogart dyker upp, Vad har jag sagt om att spela den där sången, stannar upp, ser Ingrid Bergman ... filmen är så full med magiska scener.

Och vi har nämnt Mordet på Orientexpressen, 1974, där hon spelar tillsammans med massor av stora skådespelare, det är sent i hennes karriär, hon spelar med små, fina medel och får en Oscar för bästa kvinnliga biroll.

Jag minns henne mycket i tre rysare.
- Trollbunden (Spellbound), 1945, en thriller av Alfred Hitchcock där hon är en psykolog i en långsamt stegrande rysare med Gregory Peck.
- Notorious, 1946, en spionthriller, även den av Hitchcock, där hon spelar mot Cary Grant och i en scen mellan dem utspelas det som har kallats filmhistoriens längsta kyss.
- Den psykologiska skräckfilmen Dr Jekyll och Mr Hyde, 1941. Ingrid Bergman är barflickan Ivy som blir misshandlad och terroriserad av Spencer Tracy i titelrollen. Två väldigt ovanliga roller för båda två, men de gör oförglömliga prestationer.

En film gjorde hon två gånger: Intermezzo.
Först som svensk film 1936 i Gustaf Molanders regi, där hon spelar mot Gösta Ekman d.ä. och Inga Tidblad. En film som betydde hennes stora internationella genombrott. När hon sedan kom över till Hollywood gjordes 1939 en amerikansk version av filmen med henne och med Leslie Howard i Gösta Ekmans gamla roll.

Färgfilmen kom i mitten på 40-talet. Ingrid Bergmans första färgfilm blev Klockan klämtar för dig, baserad på Hemingways roman For Whom the Bell Tolls. Året var 1943 och hon spelade mot Gary Cooper. Hon fick här sin första av många Oscarnomineringar.

Och året efter vann hon en Oscar för bästa huvudroll i Gasljus (Gaslight). En thriller där en kvinna manipuleras av sin man att tro att hon är galen. Maken spelas av Charles Boyer.

På slutet av 40-talet började hon tycka att Hollywoodfabriken kändes lite tradig. Hon blev intresserad av den italienske regissören Roberto Rosselinis filmskapande och spelade huvudrollen i hans Stromboli 1950. De blev förälskade, skiljde sig från sina respektive partners och gifte sig med varandra. Hollywood gick i taget och ropade skandal, hon var nu en "depraverad kraft i det ondas tjänst". Lika beklämmande som cyniskt. Män kan byta partner som man byter skjorta och man rycker på axlarna, men när en kvinna gör det tjuter man av harm.

När Hollywood slickat såren efter några år, tilläts hon återvända dit för en film, Anastasia 1956. Måtte ha varit en stor revansch för henne när hon då återigen vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Hon valde att inte åka till USA för ceremonin, hennes vän Cary Grant tog emot priset i hennes ställe.

Anastasia låter som en film av Greta Garbo, hennes filmer hade ju sådana namn. Ingrid och Greta, Sveriges två mest kända skådespelerskor. Amerikanska Filminstitutet sätter dock Ingrid Bergman före Greta Garbo. Båda hade skönheten, begåvningen och karisman. Men Ingrid hade den breda repertoaren med roller som diplomathustru, missionär, pianist, fiskarhustru, psykolog, spion, gatflicka och premiärminister.

Hon spelade med de största stjärnorna och med de stora regissörerna, men aldrig med Ingmar Bergman? Jo, en gång. De hade väldigt olika uppfattningar om skådespelande, Gustaf Molander lär ha varit hennes favorit bland de svenska. Det blev dock en Ingmar Bergmanfilm, hennes sista långfilm, Höstsonaten, 1978. Hon var påtänkt även som farmor i Fanny och Alexander, men sjukdom kom emellan.

Jo, en roll till, som Golda Meir i TV-filmen A Woman Called Golda 1982. En hyllad prestation av Ingrid Bergman och hon vann en Golden Globe för rollen.

Av amerikanska filminstitutet rankas hon som den fjärde största kvinnliga skådespelaren genom alla tider. Ett erkännande inte bara till Ingrid Bergman utan till alla som kan agera naturligt framför en filmkamera.